21:34
Det känns som att hela min kropp är tom, den tömdes när jag grät.När jag grät åt minnen och tankar om oss, det som var vi.
Det är inte lätt, kärlek.
Det är svårare än vad folk tror, första riktiga kärleken är nåt du aldrig glömmer.
Och jag undrar hur jag kommer se tillbaka på det om flera år, hur kommer jag känna då?
Kommer jag kanske sitta och gråta då och då när jag tänker på minnena, skratten och all glädjen.
Kommer det kännas bra?
Jag har ingen aning.. Folk säger att tiden går fort, jag tycker det går sakta.
Tiden flyger iväg och vad gör jag?
Jag står ju still?
Förändras jag? Är det någon som ser att jag förändras?
Eller är det bara mitt huvud som blir mer och mer fullt av tankar om allt mellan himmel och jord?
Jag önskar jag visste hur jag ska göra, hur man ska handskas med känslor och tankar.
Instängd, kall, osäker och svag.
