Ble
BLE.Det här är så jävla svårt, och jag vet att det kommer förstöra mej.
Du vet att jag älskar dej, jag önskar bara du faktiskt älskade mej.
Jag vet hur mycket jag kommer sakna allt, skrattet..leendet..hästarna på stan..oboyen..madrassen.
ALLT
Jag klarar inte sånt här mer, det blir bara för mycket.
Misstag är misstag, vilket man brukar lära sig av. Inte njuta av.
Vi hade planer, framtidsplaner.
Vi skulle snart kolla på ringar, förlova oss.
Det skulle inte bli såhär, inte nu.
INTE ALLS
Gör mej inte mer illa, snälla.
Jag ber dej på mina bara knän, jag går sönder.
Jag lovar.
Lova aldrig något du inte vet att du klarar av, det blir bara hemskt när det kommer fram.
Vilket det alltid gör, du har bara inte insett det än.
Jag älskar dej fortfarande, och kommer böla några timmar/dagar/veckor/månader/år nu.
Jag ville ha dej hela tiden, och det fick jag.
Jag var inte ensam om att få ta del av dej.
FAN
Nu vet jag inte vart jag ska ta vägen, och jag ser inte tangentbordet för jag gråter.
Jag önskar jag bara kunde förstå, varför.
Jag kommer nog aldrig få svar.
Men en sak vet du, att jag älskar dej och kommer alltid göra.
Jag vill inte det här, inte egentligen.
Inte mitt hjärta, försvinn inte.
För..
Jag älskar dej.
